I allmänna ordalag brukar man tala om grundläggande fri- och rättigheter som en beteckning för ett antal av våra mänskliga rättigheter. Det kan exempelvis röra sig om rätten till utbildning, rätten till liv och rätten till privatliv. Denna samlingsbeteckning underlättar i någon mån kategoriseringen av våra rättigheter och utgör också ett viktigt pedagogiskt instrument i undervisningen i mänskliga rättigheter. Vad gäller våra friheter, så inbegriper termen exempelvis föreningsfriheten, religionsfriheten och yttrandefriheten. För att lättare kunna förstå vad termen frihet innefattar, så skall vi i här nedan ta en närmare titt på dess olika beståndsdelar.
Ordet frihet definieras ofta som ett tillstånd eller en situation. Det är i synnerhet tre situationer eller tillstånd som brukar användas när man definierar frihet. För det första krävs det att en person inte är beroende av någon. Detta krav kan vara något svårt att förstå i ett modernt samhälle, men i det sammanhang som det tillkom i åsyftade man främst att man var sin egen person och inte någons slav. Det andra kravet härrör ur praktiskt taget samma sammanhang och stadgar att man skall ha möjligheten att handla utan tvång. För att vara fri skall en människa alltså ha handlingsfrihet. Slutligen, så skall det tredje kravet ses i ett socialt sammanhang. Människor skall, enligt detta krav, kunna verka inom ramen för ett organiserat samhälle med de regler som tillämpas där.
Även om dessa tre krav kan tyckas ganska självklara i ett modernt samhälle, så återfinns liknande tankegångar faktiskt i de flesta av våra grundläggande friheter. Det handlar till mångt och mycket om autonomi för varje människa att agera eller låta bli att agera; en självbestämmanderätt, om man så vill. Tittar man på detta ur ett historiskt perspektiv, kan man spåra dessa tankegångar till Habeas Corpus från år 1215. Habeas Corpus var den första texten där man uttryckligen erkände att det inte enbart var den kungliga makten som hade rättigheter och friheter, utan att dessa skulle tilldelas samtliga individer. Domaren stod som garant för att individers rättigheter och friheter skulle tillförsäkras. Senare, när vår rättighetskatalog berikades med fler texter, skulle garantrollen förflyttas från domaren till själva lagtexten. Varje individ skulle alltså kunna söka sin rätt och frihet direkt i lagtexten.
För att ge ett konkret exempel på självbestämmanderätten, så kan vi kort beröra mötes- och föreningsfriheten. I en av artiklarna i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, så behandlas just mötes- och föreningsfriheten. Den slår fast att var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. Samtidigt som denna frihet står till buds för var och en att ta tillvara, så finns det en negativ aspekt knuten till friheten. Den negativa aspekten innebär i all enkelhet att man även kan avstå från att exempelvis delta i sammankomster eller låta bli att ansluta sig till föreningar. Det är just vad friheten går ut på; möjligheten att välja om man skall agera eller låta bli att agera.